Guds rike breder ut sig!

Idag hade vi dop i Falukyrkan uppe på Gruvriset! Ett dop blev till två då en av besökarna också ville döpa sig. Det var spontant men förberett av Den helige ande. Inte nog med det. I den efterföljande förbönen kommer Guds Ande starkt över den unge mannen som blir andedöpt. Detta utan några andra förkunskaper än ett öppet hjärta. På min fråga om han var andedöpt kom svaret -Vad är det? Men det är inget problem för Gud. 30 sekunder senare var hans inre människa fylld med liv och kraft ifrån himlen och ett nytt bönespråk kom ur hans läppar! Guds rike är på riktigt och det är tillgängligt för oss alla!

Guds rike bryter fram inom varje person som vill ta emot!

Tack Jesus!


/Ola

Troendedopet, en uppenbarelse att bevara och beskydda!

Uppenbarelsen om att det kristna dopet är en handling som ska genomföras medvetet och i tro är så viktig att den måste bevaras och försvaras av den baptistiska traditionen bland frikyrkorna. Protestantisk tro räknar dopet som ett sakrament, en helig handling. Personligen tror jag att dopet inte enbart är en symbolisk handling, utan också en verklig kraft utifrån Guds nåd. En gammaltestamentlig förebild på det nytestamentliga dopet är Israels vandring genom döda havet (1 Kor 10:2), där fiendehären blir begravd i vattnet. På samma sätt begraver vi vår gamla natur i dopet, men vi bryter också på ett andligt sätt, fiendens makt och inflytande över våra liv. Att komma till tro på Jesus Kristus som frälsare och Herre är intimt förknippat med dophandlingen. De bör ses som en helhet. Därför tror jag att troendedopet behöver uppgraderas istället för att nedgraderas. Det behöver predikas och förklaras och praktiseras. Det är en verklig styrka i frälsningen och helgelsen.

Historiskt har kristna människor och rörelser betalat ett högt pris för denna uppenbarelse. Redan på Martin Luthers tid fick anabaptisterna plikta med sina liv, bland annat på grund av sin dopsyn. Närmare nutid åkte Orsabaptisterna fångvagn till Falun för sin övertytelse. Den politiska kyrkan har gått hårt åt människor före oss, just på grund av dopfrågan.

Troendedopet, att döpas utifrån sin bekännelse, ligger närmast en nytestamentlig tolkning i dopfrågan. Att sedan "kyrkan" antagit en annan dopsyn förändrar inte den saken. Eftersom dopet, när det genomförs i samband med att en person kommit till tro, är en Guds kraft och inte bara en symbolisk handling, är det extra viktigt att bevara och beskydda. Det ska skyddas och överföras i församlingens kontext, till nästa generation. Församlingen får inte tillåta en urholkning av denna uppenbarelse, utan bör stadigt och troget bevara densamma.

Människor före oss, har betalat en stor kostnad för detta. Vi ska inte slarva bort, urholka, eller förminska det arbete dessa syskon lagt ner. Istället bör vi hedra deras insatser. Framförallt, ska vi vara trogna mot bibelordet och vår Herre Jesus Kristus. Det är enskilda invidider som får ändra på sig, den lokala församlingen bör inte göra det. I vår tid blåser många vindar och den andliga förvirringen tilltar. Argumenten för en förändring av församlingens tidigare praxis bygger ofta på respekten för den enskilde individen. Vill man tillräkna sitt barndop så ska detta vara tillräckligt. När det gäller ett sakrament är detta inte tillräckligt. Församlingen kan inte ändra sin inställning i en fråga där man bär på en övertygelse om att man lever i en uppenbarelse. Inte enbart på grund av enskilda människors inställning och övertygelse.


Falukyrkans församlingsplantering kommer inte att ändra, förändra eller urholka dopsynen. Troendedopet är fortfarande ett krav för medlemskap. Vi förknippar det med efterföljelsen till vår Herre - Jesus Kristus från Nasaret. Vi ser troendedopet som en helig handling. För helig för att ändra på eller förändra!

Allt gott önskar Ola