Innan det ljusnar är det mörkt!

Jag samtalade nyligen med en erfaren pastor om läget för församlingen i Sverige. Han uttryckte att den kristna församlingen i Sverige lever under de svåraste omständigheterna på mycket länge. Så länge han kunde minnas. Jag är beredd att hålla med. Det är ett kompakt mottryck mot Guds rike i detta land. Församlingen upplever en svår tid. Jag brukar samtala med Gud om detta. Och jag har många gånger ställt frågan, varför jag inte kan se vårens och blomstringens tid genom trons ögon. Ännu! Utan mest ser jag motstånd och motvind. I alla fall motvindar! Jag är inte ensam om detta. Många vittnar med mig om samma horisont. Visst, det finns sådant som fungerar även i Sverige. Men vi är långt ifrån den plats där Gud vill ha oss. Vi lever, generellt sett, i ökenlandskap. Och inte bara i öknen. Vi irrar runt i öknen. Här hjälper inga hurtiga tillrop eller klämkäcka uppmaningar. Det är öken och det är förvirrat! Som tur är så är det sista kapitlet ännu inte skrivet. Och sista ordet är därmed inte sagt. Innan Mose kunde träda fram och hjälpa Israels barn så höll också han på att stryka under för Faraos hårda hand. Många gossebarn gick detta öde tillmötes! För att inte tala om hela Israels folk vid den tiden. När Jesus föddes hände samma sak, skriket hördes i Rama, från de många föräldrar som då förlorade sina barn för Herodes grymhet. Israels folk satt fast. Först under Farao, sedan i öknen! Jesus mamma och pappa flydde till Egypten. De levde anonymt under många år innan Herren Jesus tillslut började sin tjänst och Guds rike började bli synligt. Strax innan församlingsväckelsen bröt ut i Jerusalem så dog mästaren på ett kors. Hans lärjungar såg ut att skingras. Men sen tog det fart. Isen smälte snabbt och blomstringen kom hastigt. Med blomstingen kom också ett motstånd. Men det kunde inte vinna över församlingen. Mer än 3000 tog emot frälsningen vid ett enda tillfälle i Jerusalem! Vi går samma väg! Det ser mörkt ut nu. Men sen så ljusnar det. Innan det vänder kommer det att se mörkt ut i landet Sverige. Men då kan vi vara glada, för då är vi ännu närmare ljusare tider. Då ska vi vara väl förberedda. Vi måste se till, att vi står på rätt plats! Och att vi är redo! Och tills dess kommer vi inte att vara utan hjälp. Vi kommer att ha mat och dryck för varje dag. Och allt annat vi behöver. När "sen" kommer har jag ingen aning om. Men titta med trons ögon och lyssna med trons öron! En vacker dag kommer både du och jag att höra bruset från rinnande vatten! Isen smälter. Då är vi nära - var så säker. Det är som det ska och det blir bra - till slut! /Ola

Kristet liv är långt mer än doktriner

Diskussionen kring skillnaderna mellan evangelikal och katolsk teologi pågår just nu mot bakgrund av Ulf Ekmans konversion till Romersk katolska kyrkan. Självklart har denna diskussion sin plats och de teologiska likheterna och skillnaderna bör lyftas fram och tydliggöras. Personligen har jag tillräckligt med information om evangelikala och katolska doktriner för att kunna göra min bedömning och mitt val. Jag konverterar inte till Romersk katolska kyrkan utan står fast vid Skriften som yttersta auktoritet. Givetvis kan vi lära av traditionen och där finna hjälp för vår bibeltolkning, men den är inte auktoritativ i paritet med bibeln. Denna grundläggande tro gör att jag tvingas avvisa viss katolsk undervisning, såsom Marialäran, Traditionen, Påveämbetet, Helgonläran, kravet på celibat för präster, vissa delar i eukaristin och kyrkosyn etc. När detta är sagt vill jag dock gå vidare mot vad jag menar är centrum, eller det verkliga livet. Vårt fromhetslivet, eller vår tro i praktiken. Jag är övertygad om att Gud, på domens dag, inte först och främst kommer att utmana dig och mig i doktriner, utan istället rannsaka oss utifrån vad våra doktriner innebar i praktiken. Och framförallt, om Jesus under livet var vår Herre och frälsare. Gud kommer att fråga oss vad som fanns inom oss? Hur levde vi vårt liv? Vilka var våra attityder? Hur var vår relation till Jesus? Vad betydde den i praktiken för vår livsstil? Förändrades vi av vandringen med Honom? Kände vi den helige Ande? Lyssnade vi till Jesu röst och ord? Lydde vi Jesu röst och ord? Omvände vi oss från mörkret inom oss? Insåg vi vår skuld och vårt behov av förlåtelse? Förlät vi andra såsom vi själva hade blivit förlåtna? Gav vi något till någon annan? Gav vi tillbaka vårt liv till Jesus? Tog den helige Andes liv plats i våra hjärtan? Kom det någon god frukt ur våra liv? Övervann vi det onda med det goda? Hur utvecklades vår karaktär över åren? Älskade vi Jesus och människor? Tog ödmjukheten inför Jesus allt större plats? Tog vi ansvar för vårt liv eller skyllde vi på andra? Hur handlade vi med våra pengar? Vad hade vi för relation till sanningen, renheten, det ädla och det goda? Hur hanterade vi våra egna misstag och tillkortakommanden? Och andras? Var vi hårdhjärtade? Älskade vi rättfärdigheten? Vad sökte vi genom livet? Vilka var våra motiv och drivkrafter? Kristet liv är långt mer än doktriner - det levs på riktigt! /Ola

Stå fast vid Herren och Anden!

Jesus har ett grundläggande tilltal till varje lärjunge - FÖLJ MIG! Den uppmaningen är grundläggande! Vi lever i en tid då möjligheterna och förslagen är fler än någonsin , rösterna mer olika än tidigare, och riktningarna går åt alla möjliga håll. Jag menar övertygat att vi lever i förvirringens tid! Men också i möjligheternas tid!

Det betyder att varje Jesu lärjunge behöver ha kompassen stadig och riktningen klar. Man måste veta på vem man lyssnar och vart man är på väg! Jesus är vägen, sanningen och livet! Det är bara att bestämma sig och ta rygg! Så jag bestämmer mig och jag ber! Jesus det är dig jag vill följa - Led mig på rätta vägar för ditt namns skulle!

Den åker som i vår tid måste rensas från både sten och ogräs är ditt och mitt hjärtas åker. Där inne måste jorden vara mjuk och näringsrik, beredd att ta emot Guds ords säd och Andens röst. Inuti våra hjärtan, där gör vi valen och där bereder vi marken. Där inne fattar vi besluten, vem ska vi lyssna på, vad ska vi lyssna till och vilken riktning tar vi! Där inne i vårt hjärta lär vi känna Hjälparen, Den Helige Andes röst! Där inne lär vi oss att höra på lärjungavis!

Här kommer också Anden till vår hjälp. När vi har omvänt oss till Herren! Då kan vi börja lära känna. Och det gör vi i en relation. Andens röst och tilltal, den profetiska rösten, Jesu röst i sitt Ord. Allt behöver tas emot! Sakta kan vi skärpas till att höra och förstå, vart riktningen och vägen går!

För vägskälen kommer! De uppstår i vårt hjärta utifrån olika alternativ och olika situationer. Ibland utifrån prövningar och tester. Det kan gälla etiska frågor, moraliska frågor, praktiska frågor, inriktningsfrågor, gemenskapsfrågor, resursfrågor, eller andra frågor! Herren vill träna oss till att höra (Rom 12:2). Till att urskilja Hans goda och fullkomliga vilja.

Och när vi hört måste vi GÅ! Gå Herrens väg och göra Hans vilja som har sänt oss! 

Herren är Anden. Och där Herrens Ande är där är frihet (2 Kor 3:17). Vilken förmån, att få lära känna Guds Ande i sitt hjärta. En kompass helt nödvändig när vi ska ta oss fram i både snårskog och vildmark. Eller sagt på ett annat sätt - för att vi ska hitta vägen i väglöst land! Och när vi funnit vägen, ska vi gå på den!

Bless Ola 

Vägen till enhet!

Ropet efter kristen enhet hörs allt tydligare. Kristna ber om den, funderar över den och analyserar den. Ekumeniska initiativ tas, möten och konferenser anordnas. Vissa tänker organisatoriskt och en del riktar blickarna mot katolska kyrkan! En kyrka under påven!

Personligen tror jag på vad jag skulle beteckna som ett "enhetens under". Det är just ett under, eftersom det inte kan åstadkommas organisatoriskt eller mänskligt, utan det kommer inifrån enskilda individer som älskar Jesus och sina medmänniskor. Denna enhet har den helige Ande och Jesus själv som motiv, kraft och verkställare. Den kommer när du och jag förändras!

Yttre sammanhållning är inte alltid ett tecken på enhet. Ett äktenskap kan vara enigt eller oenigt. Många har nog suttit vid nåt köksbord någonstans och upplevt kylan och frosten mellan två personer som visserligen lever under samma tak, men definitivt inte har någon enhet, eller kanske inte ens kärlek! Hur ska man kunna vara enig men någon annan om man inte är enig med sig själv? Enhet är något mycket vackrare, större, starkare, svårare och mer påtagligt än en organisation eller sammanslutning. Ett organisatoriskt tänkande bygger mer på intellektets och förnuftets försök att få ihop hela bilden. Andens enhet bär istället en doft av Guds rike och kraft! Den har kärleken som motor och är renad av elden ifrån Anden. Den är mångfaldig men inte splittrad, som blommorna på ängen!

Enheten är därför ett underverk som bara Gud, genom den helige Ande kan åstadkomma. Personligen tror jag att enheten måste börja inuti människan innan den kan få något yttre attribut. Det yttre attributet börjar i det lilla, i relationer, äktenskap och familjer, församlingar och sammanslutningar. Den behöver inte vara formell men har ett yttre ansikte! Enheten i den lilla, påtagliga miljön, kommer att kunna ses, kännas och upplevas av människor som inte tror på Jesus. När sådana enade människor möts och verkar tillsammans då syns kärleken och just därför kommer människor att kunna tro, för att de får uppleva!

Ingen vet nog riktigt hur detta kommer att gå till. Men det kommer att ske. Och det börjar i dig och i mig! Därifrån syns det och känns det! Endast under Herren Jesus och i Andens vandring är detta möjligt. Så låt det ske i Jesu Kristi namn! Ta emot det i ditt hjärta och lev ut det i din närhet, bland dem som Gud har ställt dig!

/Ola